Aktuellt (arkiv)



Hållbar utveckling i kommuner, landsting och regioner

skickad 30 apr. 2013 00:33 av Ulf Eriksson   [ uppdaterad 30 apr. 2013 01:34 ]

Den nya standarden för hållbar utveckling i kommuner, landsting och regioner, SS-85 40 00, är nu ute på remiss. Inovea har sedan 2008 medverkat i arbetet att ta fram den nya standarden.


För fem år sedan startade arbetet med att ta fram en vägledningsstandard för ledningssystem för hållbar utveckling.
Förslaget till standard, SS-85 40 00, är klart och skickas ut 
på remiss den 1 mars. Remisstiden pågår till den 30 maj 2013.

Sveriges Kommuner och Landsting, AB Svenska Miljöstyrningsrådet och Swedish
Standards Institute (SIS), är initiativtagare till standarden. Arbetet har genomförts av en
teknisk kommitté vid SIS, där politiker och tjänstemän från kommuner och landsting har
medverkat tillsammans med ytterligare intressenter.

Standarden riktar sig till politiskt styrda organisationer: kommuner, landsting och regioner.
Organisationer med ett brett uppdrag och med en stor komplexitet när det gäller verksamhetsområden,
styrning, rådighet och intressenter. Kommuner, landsting och regioner är
viktiga aktörer i arbetet för en hållbar utveckling där hållbarhetsarbetet omfattar såväl
ekonomi och miljö som sociala aspekter

Den föreslagna standarden utgår från ett brett perspektiv på hållbar utveckling med koppling
till bl.a. samhällsplanering, fysisk planering, vård och omsorg, folkhälsa och offentlig
upphandling. Standarden är en vägledningsstandard som ger stöd att utveckla och komplettera
befintliga ledningssystem. 

Hundra hållbara bolag

skickad 1 nov. 2012 09:46 av Ulf Eriksson   [ uppdaterad 1 nov. 2012 09:47 ]

SPP lanserar en fond som investerar i 100 hållbara bolag. Men SPP tittar inte bara på hur bolagen sköter sig idag utan tar även hänsyn till hur de är rustade för en hållbar framtid.

Den nya fonden heter Global Topp 100 och investerar i hundra bolag från olika branscher och kategorier.

Gemensamt är att de alla uppfyller SPP:s regler för hållbara investeringar. Men förvaltarna gör också framåtblickande bedömningar av bolagen.
– Vi väljer ut företag från alla branscher och världsdelar och utvärderar dem utifrån finansiell stabilitet, hållbar drift och hur de är positionerade för att möta en hållbar framtid. Med Global Topp 100 satsar vi på de bolag som aktivt ställer om sina verksamheter för att möta en hållbar utveckling samtidigt som de är finansiellt framgångsrika, säger SPP Fonders vd Liza Jonson.

De hundra bolagen väljs ut ur en grupp på 2500 bolag som betygssätts på en skala 0-100. De bolag som får högst poäng samt klarar en sista hållbarhetsgranskning kvalar in i fonden.
I fonden ingår också några svenska bolag, nämligen Alfa Laval, Volvo, Atlas Copco och Stora Enso.
– Samtliga har visat att de har bra system på plats och att de successivt förbättrar sig inom hållbarhet och säkerställer en totalintegrering i kärnverksamheten. Det tillsammans med finansiell stabilitet gör att vi ser att de har potential att möta framtiden, säger Liza Jonson.

Förvaltningsavgiften för SPP Global Topp 100 är 0,75 procent.  
Artikeln hämtad ur veckans Affärer

Vad ska vi ha finanssektorn till?

skickad 27 okt. 2012 10:36 av Ulf Eriksson   [ uppdaterad 27 okt. 2012 10:47 ]

Vem definierar det finansiella systemets roll? Hur ser världen ut de kommande 30 åren och vad betyder det utifrån finanssystemets förutsättningar? Vad innebär kreditexpansionen ur ett miljöperspektiv och ur ett socialt och fördelningspolitiskt perspektiv?

Detta var frågor som diskuterades när Sasja Beslik, VD Nordea Fonder, och Sandro Scocco, chefekonom på Global Utmaning, gav sina respektive nuläges och framtidsanalys av finanssystemet ur ett hållbarhetsperspektiv. 

Vad ska vi ha finanssektorn till?  var en del i seminarieserien "Knäckfrågor för en Grön Ekonomi" som arrangeras med stöd av MISTRA

Du startar filmerna genom att klicka på bilderna nedan.

 

Sasja Beslik

 

 

Sandro Scocco

 

 

Diskussioner

IKEA: Alla ska ha råd med hållbarhet

skickad 25 okt. 2012 09:32 av Ulf Eriksson   [ uppdaterad 25 okt. 2012 09:42 ]

IKEA lanserar nu sin nya hållbarhetsstrategi - People & Planet Positive
Nu lanserar IKEA sin nya hållbarhetsstrategi som går under namnet "People & Planet Positive". I strategin beskrivs en rad nya hållbarhetsmål och åtgärder som sträcker sig fram till 2020.
IKEA vill bland annat att man genom den nya strategin ska göra koncernen energioberoende.
Man skriver också att IKEA genom den nya strategin vill inspirera och hjälpa kunderna att ha råd att leva ett mer hållbart liv hemma. Slutligen fokuserar man i strategin på att "leda utveckloingen i att skapa ett bättre liv för människor och samhällen", med vilke man syftar till att utveckla arbetsmiljön i hela leverantörskedjan.
 
- Vi tycker inte att hållbarhet ska vara en lyxvara – alla ska ha råd med det. Vi är glada över möjligheten att hjälpa våra besökare, över 770 miljoner människor, att uppfylla sina drömmar hemma med vackra och funktionella produkter som förutom att spara pengar minskar energi- och vattenförbrukningen samt minska mängden avfall. Strategin gör det också möjligt för oss att ta vårt ansvar i leverantörskedjan ytterligare under de kommande åren, att bara använda förnybar energi för att driva våra byggnader och att vara en tydlig förespråkare för barns rättigheter, säger Steve Howard som är hållbarhetschef på IKEA-gruppen.
Artikeln hämtad ur Miljöaktuellt.

Chefer har blivit mer korrupta under de två senaste åren

skickad 31 maj 2012 09:04 av Ulf Eriksson

Ekonomiska krisen gör företag mer desperata, enligt korruptionsexpert: "många har svårt att balansera tillväxt med etiskt agerande".


Undersökningen bygger på intervjuer med 1750 chefer på globala företag i 43 länder. Femton procent av cheferna kan tänka sig att använda mutor för att vinna eller behålla ett uppdrag. När undersökningen genomfördes senast, för två år sedan, hade nio procent av cheferna samma inställning, rapporterar SvD.

Enligt Erik Skoglund, korruptionsexpert på Ernst & Young, som genomfört undersökningen, är mutor ett stort problem i Ryssland, tidigare sovjetstater, Kina, Iran, Afghanistan samt stora delar av Afrika.
‒ Man kan också säga att ju längre söderut i Europa man kommer desto större problem är det med mutor och korruption men det är ändå inte alls på samma höga nivå som i exempelvis Ryssland, säger Erik Skoglund till SvD.

Han varnar svenska företag med verksamhet och dotterföretag i dessa länder, eftersom exempelvis Storbritannien och USA har långtgående lagstiftning som kan ge mångmiljonböter så länge bolaget har minsta koppling till USA, trots att mutbrottet sker i ett annat land, skriver Ekot.
‒ Det finns fortfarande en blåögdhet hos svenskarna. Man har inte riktigt förstått att amerikanerna och engelsmännen med sina lagstiftningar faktiskt kan nå svenska koncerner också, säger Erik Skoglund till Ekot.

Bland de svenska cheferna handlar den uppmjukade inställningen mot mutor snarare om överdådig representation, gåvor och bjudresor än kontant betalning. Dessutom har få svenska chefer möjlighet att ta pengar från företagets bankkonto för att använda till mutor, skriver SvD.
‒ Den allmänna trenden här hemma är att med hjälp av representation försöka påverka, inte en påverkan med kontanter. De där mutkuverten som lämnas över på en bakgata någonstans är absolut inte vanligt förekommande hos svenska chefer, säger Erik Skoglund till SvD.

Företags inställning till att gå in på nya marknader har också undersökts, och ett av fyra företag håller inte med om att det innebär nya risker, enligt SvD, som citerar Erik Skoglund:

‒ Det finns flera fällor man kan falla i och det är viktigt att man som företag genomför noggranna bakgrundskontroller. Det är många som har svårt att balansera tillväxt med etiskt agerande, säger Erik Skoglund.Ekonomiska krisen gör företag mer desperata, enligt korruptionsexpert: "många har svårt att balansera tillväxt med etiskt agerande".


Undersökningen bygger på intervjuer med 1750 chefer på globala företag i 43 länder. Femton procent av cheferna kan tänka sig att använda mutor för att vinna eller behålla ett uppdrag. När undersökningen genomfördes senast, för två år sedan, hade nio procent av cheferna samma inställning, rapporterar SvD.

Enligt Erik Skoglund, korruptionsexpert på Ernst & Young, som genomfört undersökningen, är mutor ett stort problem i Ryssland, tidigare sovjetstater, Kina, Iran, Afghanistan samt stora delar av Afrika.
‒ Man kan också säga att ju längre söderut i Europa man kommer desto större problem är det med mutor och korruption men det är ändå inte alls på samma höga nivå som i exempelvis Ryssland, säger Erik Skoglund till SvD.

Han varnar svenska företag med verksamhet och dotterföretag i dessa länder, eftersom exempelvis Storbritannien och USA har långtgående lagstiftning som kan ge mångmiljonböter så länge bolaget har minsta koppling till USA, trots att mutbrottet sker i ett annat land, skriver Ekot.
‒ Det finns fortfarande en blåögdhet hos svenskarna. Man har inte riktigt förstått att amerikanerna och engelsmännen med sina lagstiftningar faktiskt kan nå svenska koncerner också, säger Erik Skoglund till Ekot.

Bland de svenska cheferna handlar den uppmjukade inställningen mot mutor snarare om överdådig representation, gåvor och bjudresor än kontant betalning. Dessutom har få svenska chefer möjlighet att ta pengar från företagets bankkonto för att använda till mutor, skriver SvD.
‒ Den allmänna trenden här hemma är att med hjälp av representation försöka påverka, inte en påverkan med kontanter. De där mutkuverten som lämnas över på en bakgata någonstans är absolut inte vanligt förekommande hos svenska chefer, säger Erik Skoglund till SvD.

Företags inställning till att gå in på nya marknader har också undersökts, och ett av fyra företag håller inte med om att det innebär nya risker, enligt SvD, som citerar Erik Skoglund:
‒ Det finns flera fällor man kan falla i och det är viktigt att man som företag genomför noggranna bakgrundskontroller. Det är många som har svårt att balansera tillväxt med etiskt agerande, säger Erik Skoglund.

Artikeln är hämtad ur MilöAktuellt (av Jesper Gunnarsson)

Dags för en global moraldiskussion?

skickad 28 maj 2012 01:15 av Ulf Eriksson

I en transparent värld vet alla vem du gör affärer med – och du får stå till svars för det. Oavsett om det är en kinesisk diktatur, krigsherrar i Sudan eller odemokratiska stater. Efter vårens skandaler med bristande företagsetik, med Lundinaffären i centrum, följer en viktig fråga: Vilken moral kan man kräva av företag när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter. Vi bad en präst, en företagsledare och Sveriges nya CSR-ambassadör att ge oss sina perspektiv.

 

”Du måste ha ett eget regelverk”

Hans Stråberg om varför det är en sak att ha rätt i princip och en sak att få rätt i media.

Även om man som företagsledare försöker agera i enlighet med sin moraliska kompass kan det bli fel någon gång och då måste man rätta till det. Min grundsyn är att det då bara finns en sak att göra: tala sanning. För allt annat hinner upp dig förr eller senare och då blir det mycket värre.

Det finns säkert företag som närmar sig transparens med viss försiktighet, men egentligen är det enkelt. Antingen är man transparent eller så är man det inte.

Visst, är man transparent kan det också innebära att uppgifter om en del mindre önskvärda aktiviteter har lättare att nå media. Men även om det kan blir fel och kännas som media vinklar orättvist är det lättare att agera om man är proaktiv. Så transparens gör att man tvingas skärpa sig och tvingas skärpa kontrollen av det man gör. Och det är bra för varumärke och affärer.

De flesta internationella bolag har uppförandekoder som gäller ovanför lokala lagar och regler. Även om ett uppförande är legio i ett land, exempelvis att smörja tjänstemän, gör det inte det mera tillåtet eftersom det trots allt bryter mot företagens interna etiska regelverk.

Under mina år som koncernchef för Electrolux upplevde jag aldrig att det var en nackdel att vi hade ett tydligt regelverk – tvärtom var det något som gav oss fördelar. Med tydligt regelverk menar jag inte bara att det ska finnas dokumenterat – men att det ska vara känt och att medarbetarna ska känna till vilka processer vi tillämpar för att kontrollera att de följs. Det är som med 50-skyltarna. Om man aldrig ser polisen göra fartkontroller är det lätt att man kör fortare och fortare.

När vi på Electrolux gjorde affärer i högriskländer där det förekom både barnarbete och där det var problem med arbetssäkerheten ökade vi antalet inspektioner hos våra underleverantörer för att hela tiden kontrollera att vi levde upp till lokala lagar och förordningar och vårt eget regelverk. Och när vi inte gjorde det åtgärdade vi problemet så fort som möjligt.

Det är klart att företag kan bidra till att förbättra arbetsförhållandena i andra länder. Men det är svårt att som enskilt företag påverka andra länders lagstiftning och dess efterlevnad. Sättet att göra det på är att agera som en god förebild. Ju mer förebild man är, ju mer tvingar man samtidigt andra företag att följa efter för att försöka utjämna de konkurrensfördelar man fått.

I vår transparanta värld är processerna för att följa upp så att värderingarna efterlevs faktiskt något man måste ha ordning på. Allt annat är farligt för varumärket, för det rykte man har i omgivningen eller hos investerare. Det kan därför inte vara någon skillnad om man är ett konsumentföretag eller inte – ryktet är alltid avgörande i affärer.

Ett exempel på hur global den miljö företag agerar i blivit var när jag som nytillträdd VD besökte Indien och uttalade mig  om vår Brasilianska verksamhet i någon fråga. Tre timmar senare ringde chefen för Electrolux i Brasilien och undrade vad jag egentligen hade sagt efter att journalister ringt honom lokalt. Så höga är kraven på att man ska vara transparent och tydlig med sina värderingar. Eller rättare sagt, så var kraven på företag redan för tio år. Idag är de ännu högre.

Utan uttalade värderingar om vad som är rätt och vad som är fel och hur man vill bidra till ett bättre samhälle är det lätt att man exploaterar möjligheter när man ser dem, utan att tänka på vilka konsekvenser det kan ha för andra. Men samtidigt kan det vara en sak att ha rätt och en annan att få rätt i media.

”Lundin har rätt i princip”

Sveriges CSR-ambassadör Lisa Emilia Svensson om varför företag måste verka i diktaturer.

När bröderna Lundin säger att de bidragit till att göra livet bättre i Etiopien, Sudan och Kongo genom att investera där har de principiellt rätt. Handel är viktigt och en förutsättning för att länder ska utvecklas. Samtidigt måste man vara medveten om de utmaningar som finns i dessa länder och man har ett ansvar för hur företagsverksamheten påverkar omgivningen.

En grundbult i alla resonemang om företags uppträdande i olika områden är att inget är svart eller vitt! Man måste anpassa sig till situationen och inte glömma att man alltid har ett ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna i enlighet med FN:s konventioner.

Frågan är naturligtvis om företag ska bedriva verksamhet i länder som har mindre demokratiska styrelseskick eller där korruptionen är stor? Jag tycker det. Det är både viktigt och önskvärt att svenska företag är närvarande på svåra marknader. Det ger möjlighet att kunna agera som goda förebilder och positivt bidra till en lokal utveckling. Samtidigt måste detta göras parallellt med att företagen är tydliga med att de vill minimera sin eventuellt negativa påverkan och positivt bidra till att förhållanden blir bättre. Jag vill inte se ett ”race to the bottom” där företag utnyttjar avsaknaden av lagar och regler för att sänka standarder oavsett om det gäller mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter eller miljöfrågor.

Företag som bedriver verksamhet på riktigt svåra marknader, exempelvis i konfliktzoner, måste ha internationella ramverk som ingångsvärde och vara medvetna om rådande förutsättningar för civilsamhället. Man måste även försöka se till att inte civilbefolkningen skadas och medverka till en positiv utveckling på sikt. För att kunna göra det måste man ha koll på sin verksamhet, t.ex. hur anställda agerar. Ansvaret inkluderar också rimlig kännedom i leverantörskedjor och affärsrelationer

För en tid sedan samlades OECDs medlemsländer i London för att diskutera hur riktlinjer kan appliceras på b.la. olje- och gasindustrin. Syftet var att diskutera gemensamma principer för att säkerställa att dessa riktlinjer efterlevs och hur transparenta företag bör vara. De frågor som kom upp berör inte bara den här sektorn men även deras affärspartners, leverantörer och investerare.

Oavsett var man gör affärer har företag idag alltid att vinna på att kommunicera den positiva utveckling man bidragit till. I en värld som blir allt mer sammanlänkad är transparens och öppenhet kärnvärden. När något läcker ut (och det gör det oftast förr eller senare) så kan man varken kontrollera tillfället eller innehållet. En sådan strategi kan leda till att företag hamnar i försvarsställning där man tvingas reagera andras påståenden. Istället för att själv sätta agendan blir man istället ett byte i medias jakt på nyheter och plötsligt är det svansen som viftar på hunden.

Även om media naturligtvis också har ett ansvar för att inte vinkla nyheter så att det låser den viktiga diskussionen om hur företag kan bidra till förbättringar, borde företag som Lundin också inse att den bästa strategin är att berätta om konkreta exempel på vilken positiv förändring man bidragit till i de här länderna – men också de utmaningar man mött och vad man gjort för att minimera dessa. Först då kan vi konstruktivt bedöma i vilken grad investeringarna bidragit till att göra livet bättre för människorna i Etiopien, Sudan och Kongo i praktiken.

”Företagsledare måste ha en moralisk kompass”

Prästen och debattören Helle Klein om varför näringslivet ska sätta press på politikerna och varför bröderna Lundin inte bidrar till att göra livet bättre i Sudan.

En sak måste vi ha klar för oss: Ett företag är en del av samhället och måste därmed förhålla sig till det liksom samhället måste förhålla sig till företaget. Därigenom får också företag en stor politisk betydelse och den makten måste användas med eftertanke.

Med tanke på att olja dessutom är en av de stora maktfrågorna är Lundin Petroleums affärsidé allt annat än okomplicerad. Med tanke på oljebolagens kontroversiella natur, både ur ett geopolitiskt och ur ett miljömässigt perspektiv, måste de om några göra bedömningar av samhällets utveckling och de etiska övervägningar som är knutna till detta. Och här har de enligt mitt sätt att se det, verkligen fallerat.

När bröderna Lundin hävdar att de bidrar till att göra livet bättre i Sudan genom att investera där är det inte ens sant. Sudanesiska regeringsstyrkor har ju faktiskt fördrivit människor från ställen där Lundin velat leta olja och oljeutvinningen har bidragit till att konflikten mellan regimen och rebellerna ökat i intensitet. Genom sitt agerande har man därmed snarare gjort livet sämre, än bättre.

Att bara säga att man uppfyller följer lokala lagar och regler räcker inte. Även om man hör den typen av argument av företag som gör affärer i diktaturer eller senast, i samband med vapenaffären i Saudiarabien, så innebär det ju att man tillämpar olika värderingsskalor i olika delar av världen. Det är ingen hållbar etisk kodex – värderingarna måste man bära med sig, oavsett var i världen man än verkar.

Att Lundin hittills verkat vara mindre känsliga mot kritik kan vara kopplat till det faktum att de inte har några konsumenter att svara inför, på samma sätt som Ikea eller H&M tvingas göra. Tondöva för tidens stämningar eller inte – de har kunnat hålla på i många år utan att behöva bry sig.

Samtidigt ser vi hur konsumentvärderingarna till slut når fram när stora ägare börjar ställa frågor. De värderingar som spelat in när vi valt pensionsfonder får effekt när fonderna just därför sätter press på Lundin.

Guidade av de värderingar som utgör deras moraliska kompass måste alla företagsledare våga sätta den press på politikerna för att bidra till en bättre värld. Ett avgörande slag i kampen mot apartheid var när näringslivet bestämde sig för att delta i bojkotten.  fick det effekt.

Resonemang av typen att ”om inte vi gör, kommer någon annan att göra det” är därför ett etiskt resonemang som både är nonsens och förkastligt. Om inte för någon annan så för sig själv måste varje människa ha ett antal värderingar man tror på och agerar efter

Artikeln hämtad ur CSR i Praktiken

 

Om konsten att förena hållbarhet och lönsamhet

skickad 25 maj 2012 23:34 av Ulf Eriksson   [ uppdaterad 26 maj 2012 00:00 ]


Med utgångspunkt från några verk ur samtidskonsten visar Per Grankvist varför och hur företag, stora som små, tjänar pengar på att jobba med hållbarhet. Föreläsningen är en inspelning av en bejublad föreläsning Per Grankvist gjorde i stadshallen i Lund i maj 2012




YouTube-video

Debatten om Telias ansvar intressant

skickad 27 apr. 2012 01:37 av Ulf Eriksson

Företagen har ett ansvar för hur deras verksamhet påverkar mänskliga rättigheter, men det är staterna som ska driva dessa frågor framåt. Det sade CSR-diplomaten Lisa Emelia Svensson på Veckans Affärers och CSR i Praktikens frukost på tisdagen.

Telia Soneras verksamhet i före detta Sovjet-stater, som bland annat innebär ett långtgående samarbete med säkerhetstjänsten i diktaturer som Vitryssland, Uzbekistan och Azerbajdzjan, har debatterats flitigt den senaste veckan.

Den belyser problematiken för svenska företag att bedriva verksamheter i diktaturer, men framför allt vilket ansvar de har. Veckans Affärer inledde granskningen av affärerna genom att avslöja att Telia Soneras dotterbolag Kcell i Kazakstan under flera års tid har haft problem med korruption.

”Det är en jätteviktig debatt som pågår just nu kring Telia Soneras beteende. Man ska komma ihåg att om man säger att man är bra på någonting så finns det alltid någon som granskar vad man har gjort”, sade CSR-diplomaten Lisa Emelia Svensson på CSR-frukost på tisdagen..

Telia Soneras vd Lars Nyberg slog i helgen ifrån sig i en debattartikel, när det gäller att bolaget har gett säkerhetstjänsten full tillgång till övervakning av telenätet, information som sedan används för att kartlägga och kväsa demokratiska krafter. Han menade att lagarna i respektive land måste följas.

Lisa Emelia Svensson tycker inte heller att Telia Sonera eller andra svenska företag har som uppgift att driva frågor om mänskliga rättigheter i andra länder.

”Enligt FN:s ramverk är det staternas uppgift att skydda dessa frågor. Om företagen ska börja skydda mänskliga rättigheter så kan man hamna fel. Företagsledare är inte demokratiskt valda och kan inte stå inte till svars för ett demokratiskt samhälle, men sedan finns det en gråzon som nu debatteras”, säger hon.

Däremot anser hon att företag som verkar på svåra marknader och i diktaturer har ett större ansvar, dels att göra sin läxa, men även öppet redovisa vilka utmaningarna som finns och vad man har gjort åt dem.

”Man måste ha en policy för mänskliga rättigheter inom företaget och vara medveten om hur verksamheten påverkar i landet där man verkar. Ansvaret sträcker sig, enligt OECD:s riktlinjer även till viss rimlig del i leverantörsledet och i affärsrelationer”, säger hon.

Lisa Emelia Svensson företräder det svenska näringslivet gentemot utländska företag. Den svenska modellen i CSR-frågor är internationellt känd och efterfrågas eftersom Sverige i jämförelser ligger högt när man tar ett samlat grepp på frågorna i undersökningar.

”Vi tar upp de goda exemplen. Men hur gärna vi än tar upp hur öppna vi är så kan vi också kritisera oss själva på den punkten. Vi kan bli bättre”, sade hon.

I hennes möten utomlands kommer ofta frågor om mänskliga rättigheter upp.

”Men när vi pratar om ett land som exempelvis Kina eller andra samhällen som ligger rätt långt ut på skalan så för vi ju diskussioner, men de förs inte offentligt utan bakom stängda dörrar där diplomatin kommer in”, säger hon.


Artikeln hämtad ur CSR i Praktiken

Miljöföretag på frammarsch

skickad 12 apr. 2012 04:49 av Ulf Eriksson   [ uppdaterad 12 apr. 2012 05:05 ]


Miljöteknik och företag som gör affärsidéer av klimatlösningar lyfts ofta fram som en bransch med goda framtidsutsikter. Statistik från SCB visar att det är precis det som hänt. Mellan 2003-2010 steg miljöföretagens omsättning med nästan 60 procent.

Att tala om miljöteknikbranschen som en bransch och att mäta dess utveckling är inte samma sak. Det finns statistik över miljöföretag men statistiskt sett finns ingen miljöteknikbransch. Det är egentligen ganska logiskt, utveckling av mer miljövänliga produkter och tjänster kan uppstå i princip i vilken bransch som helst. Därför delas företag som sysslar med miljöteknik in i miljöområden och hela eller delar av ett företag kan klassas som ett miljöföretag.

Få men med stigande omsättning

Miljöföretagen är fortfarande relativt få. År 2010 fanns strax över 12 000 företag som sysslade med miljöförbättringar på ett eller annat sätt. De allra flesta av dem är privata företag, ungefär fem procent är offentligt ägda. Mellan 2003 och 2010 ökade antalet miljöföretag med 35 procent. Nästan alla miljöföretag, 98,5 procent, som tillkom under den tiden var privatägda. Många av dessa är jordbruksföretag som ställt om till ekologisk produktion. Ökningen av antalet företag innebär alltså inte enbart att nya företag startas, det handlar också om företag som lägger om sin verksamhet mot mer miljöteknik.

  • Miljöföretagen omsatte tillsammans 233 miljarder kronor år 2010.
  • Mellan 2003 och 2010 steg omsättningen med 59 procent.
  • År 2009 var ungefär 70 000 sysselsatta i miljösektorn, det är en ökning med 13 procent jämfört med 2003.

Snabbt växande export

Svenska miljöföretag exporterade varor och tjänster för 37 miljarder kronor under 2010. Liksom omsättningen så har exporten ökat med ungefär 60 procent mellan 2003 och 2010. Den totala svenska exporten har under samma tidsperiod stigit med 50 procent. Det betyder att exporten från Sveriges miljöföretag har vuxit snabbare än den totala exporten. Det är främst Tyskland, Norge, Danmark och Kina som importerar varor och tjänster från Sveriges miljöföretag.

Förnybara energikällor är störst

Av miljöföretagsområdets cirka 12 000 företag sysslar 2 024 med förnybar energi. Dessa företag står dock för nästan hälften av den totala omsättningen bland miljöföretagen. Förnyelsebara energikällor är också det miljöområde som exporterar mest. Ungefär 30 procent av den svenska miljösektorns export kommer från företag som arbetar med förnyelsebara energikällor.

Så även om miljöföretagen fortfarande är relativt få så blir de fler. Dessutom så stiger omsättningen, sysselsättningen och exporten i företagen som sysslar med miljöförbättringar. Det ser alltså ut som att miljöföretagen verkligen är på frammarsch.

 






Artikeln är hämtad ur Ekonomifakta. Författare: Elin Bengtsson

Finansprofilen: "Hållbarhetsarbetet i svenska bolag lider av hybris"

skickad 5 apr. 2012 09:14 av Ulf Eriksson

- I framtiden finns det ingen plats för ohållbara bolag, säger Stina Billinger, hållbarhetschef på pensions- och försäkringsjätten Storebrand. Stina välkomnar även etikfondernas död.

Stina Billinger har några få år gjort en kometkarriär på Storebrand-koncernen, ett försäkringsbolag och kapitalförvaltare noterat på Oslo-börsen. Hon leder det strategiska hållbarhetsarbetet och driver på för att 400 miljarder kronor både ska förvaltas så lönsamt som möjligt och göra så gott som möjligt.

I senaste utgåvan av magasinet Miljöaktuellt (nr 3-2012) ger hon i en lång intervju sin syn på bland annat finansbranschen och hållbarhetsarbetet i svenska bolag.

– Det har skett en fantastisk utveckling i finanssektorn. I Sverige har de flesta förstått storleken på utmaningen vi står inför, men kämpar med vad man ska göra av insikten. Internationellt sett har vi en lång resa kvar. Det finns alltså aktörer som är allt från helt sovande till tokaktiva med en majoritet av företag som är vakna på väg till aktiva, säger Stina.

Vad är dina förväntningar på branschen? Vad måste ske?
– Etiska fonder är mesigt. Jag tycker alla ska göra som vi och införa en standard som gäller för alla fonder. När jag går in i en affär vill jag jag förstå vad affären har för miniminivå på hållbarhet, vad det bolaget står för. Om de har hela spektrat från skräp till rättvisemärkt har man inte tagit frågan på allvar. Om alla kapitalförvaltare jobbade med att få upp lägstanivån på de krav man ställde på sina investeringar skulle det göra enorm skillnad.

Och vad tycker du om hållbarhetsarbetet i svenska bolag?
– Det lider av hybris och lever nog lite på ett rykte som etablerades för flera år sedan. Hållbarhetsfrågan har till stor del definierats som en riskfråga och drivkraften är minimering av risken för varumärket att kopplas till en skandal. Men framgångsrikt företagande handlar inte om att undvika skandaler utan att genom innovation och hållbarhet skapa ett bättre samhälle fullt med möjligheter.

– För att man ska lyckas krävs det att man arbetar med integrering, integrering och integrering. Högsta ledningen måste markera frågans vikt och alla i organisationen förstå hur deras arbete är kopplat till hållbarhetsarbetet. Sedan måste finansnissarna med på tåget och det enda sättet är att få dem att förstå att det påverkar bolagets värde, säger Stina.

Artikeln hämtad ur Miljöaktuellt/Mikael Salo

1-10 of 45